"ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då."

"Ingen Soldat"- Lars Winnerbäck

lördag 29 maj 2010

Host

Här har vi varit hemma hela veckan. Det började med lillebror som blev förkyld, och som ett brev på posten fick jag en dunderförkylning som satt sig framförallt i bröstet.

Inget har jag orkat, så huset ser bedrövligt ut, men det är inget nytt under solen..hehe..!
Lillebror har inte orkat så mycket heller. Mest TV och dator har det blivit.

Idag skulle han spelat matcher med laget, men då hostan sitter i än så hoppar vi över det. Storebror och pappa är dock iväg på match. Önskar jag orkade åka och hejja, men jag håller tummar här hemma istället.

Nu hoppas jag bara att detta ger med sig, så allt blir som förrut igen.
På måndag är det friluftsdag hela dagen för lillebror. Jag förbereder honom redan. Allt blir jobbigt när han inte vet vad som förväntas, men sist gick det över förväntan för honom (ett par incidenter där fröken fick gå undan en stund med lillebror och göra andra saker), så jag har hopp om att det ska gå bra även denna gång.

Mamma

onsdag 26 maj 2010

Värdelöst

Rektorn på lillebrors skola, har beslutat att klassen inte kommer få några extra resurser nästa år (då går de i 3:an). Motiveringen är "att klassen har ju varit så här stökig sen 6-års gruppen".......

Och?

Vad har det med saken att göra?
Och vad har de gjort för att underlätta för lärarna och få klassen att bli mindre stökig?
Jo de har haft en extra resurs (fritidspedagog som gått upp på heltid, och haft liten grupp där bla lillebror fått vara mycket). Det här har ju lett till att det börjar bli bättre. För lillebror är det som natt och dag, och även andra barn har mått bättre i liten grupp, och kunnat koncentrera sig och fått mer gjort under skoldagarna. Det har blivit mindre konflikter också pga detta.

Men nu ska den här resursen tas bort då? Hur kommer det sig?
Finns det bara budgettänk idag?
Från skolnämnden på kommunen säger de att det finns pengar. Rektor bestämmer hur de fördelas. Jag undrar var den här pengen hamnar i stället nu...

Motvind.
Igen.

Mamma

fredag 21 maj 2010

Hur kan krigsrubriker hjälpa en pojke i behov av hjälp?

Sånt här gör mig så arg numer.

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1995103/fick-daliga-betyg-18-aring-hotade-doda-sin-larare

Krigsrubriker. För bara 1-2 år sedan hade jag reagerat med avsky!
Jag hade nog tyckt att: typiskt ouppfostrade ligister, som hatar världen. Bunta ihop dem och sätt dem på en öde ö mitt i världshavet!

Jag vet inget om den här pojkens bakgrund, men jag tycker mig se tecken till NPF här...fast det är ju en tolkning jag gör förståss.

Tack och lov fick jag möta dessa problem genom min egen son. Jag fick äran att lära mig om ADHD på nära håll!!
Jag säger äran, och tack och lov, för min förståelse har ökat så otroligt sen lillebror fick sin diagnos.

urdrag ur artikeln:
"Han beskrivs som intelligent av lärare men också som en person med hetsigt temperament som lätt blir våldsam. 18-åringen har flera gånger tidigare hotat elever och lärare."

Ja här kan jag se många likheter med lillebror. Skillnaden är att lillebror är 8 år..inte 18. En person med ADHD har dålig impulskontroll. Jag undrar vad har skola och föräldrar gjort för att hjälpa den här pojken? Har han fått hjälp med skolämnena? Har han gått på BUP?
Eller har han mest fått skäll, bestraffningar och annan dålig uppmärksamhet från vuxna och kamrater? Allt detta som vi nu vet ger motsatt effekt hos barn med ADHD. Eller explosiva barn (som man kan vara utan diagnos).

"18-åringens svårigheter att fokusera på skolarbetet har också avspeglat sig i betygen."

Nämen så välbekant! Och vad har skolan och föräldrar gjort för att hjälpa honom här? Mindre klasser, annorlunda läxor. Han var ju intelligent...eller...? Då borde betygen bli bättre om han fått adekvat hjälp efter hans nivå!!!!!

"Det är alla lärares fel att jag är underkänd, ska han ha också ha sagt enligt en lärare.
Själv medger 18-åringen att han hotat att döda en lärare. Men hävdar att det aldrig var hans avsikt utan att slå läraren."


Såklart! Har man ADHD har man svårt att se sin egen del i det hela. Och jag är också benägen att hålla med. Det är skolan som skulle sett till att han fått rätt möjligheter i skolan att få godkända betyg!!!
Att han hade som avsikt att slå kan också stämma! ADHD gör ju att man handlar som i härdsmälta. Han ville slå den som kränkte honom med dåliga betyg.

Ofta minns man inte ens att man varit i slagsmål, eller att man sagt fula ord. När man lugnat sig och kommit till insikt kommer ofta ångesten och förtvivlan över sitt beteende. För innerst inne var det inte alls detta man ville, utan att få förståelse över sin frustration inför de dåliga betygen. Men har man inte redskapen att tänka klart, så vill man använda nävarna istället.
Får man då mer skäll, så kommer dåligt självförtroende och ofta ny ilska.

Har den här pojken fått behandling med medicin? Om han fått det, hade han tagit den den här dagen? Vad hade gjorts för att hjälpa den här pojken att förbättra sitt resultat tidigare på terminen? Hade rätt hjälp satts in från början, hade han kanske fått godkännt?

När ska skolan lära sig? När ska föräldrar få rätt hjälp att ge sitt barn rätt stöd. Både hemma och sen i att få skolan att förstå?

Mamma

torsdag 20 maj 2010

Oss

Vi måste bli bättre på att vårda oss!
Vi har varit så upptagna med att orka vårda storebror och framförallt lillebror att vi själva hamnat på undantag.

Mycket onödigt tjafs blir det. Detta måste lösas!! Nu!!
För jag vill verkligen ha oss. Vet inte hur jag ska hitta redskapen för att underhålla och reparera bara.....

Mamma

Utvecklingssamtal

Jag har varit på det mest positiva mötet vi någonsin haft sen lillebror började på skolan! Sen dagis faktiskt tror jag!
Den underbara skolpersonalen (jo, de är underbara, nu när de insett att lillebror inte bara är en riktig skitunge, utan faktiskt har vissa problem som han inte kan rå över), hade massor av positiva saker att berätta!

Hur bra det går när han får jobba i liten grupp och få veta schemat i förväg. Och hur ödmjuk han kan vara, och hur inne i sitt arbete han kan vara utan att en vuxen måste sitta tätt intill.
Hur strålande resultat han haft på vissa tester i tex matte som man gjort.
Att han nu skriver 7 meningar i en berättelse, utan att blinka. Tidigare har de kännt sig rätt nöjda om han fått till 3 st på en lektion.

Att lillebror nästan aldrig hamnar i en konflikt sen ca 2,5 veckor tillbaka. Och att om han gör det så väljer han ett bra alternativ, tex gå därifrån istället för att fortsätta med bråk eller hämnas i timmar!

Hur trevliga samtal de kan ha under tex en lunchrast. Hur jobbigt de märkt att det är för honom att äta i matsalen, och hur mycket lugnare han blir om de går undan och äter tex i klassrummet.

Att bakom allt jobbigt runt lillebror så fanns det faktiskt en riktigt smart och rolig liten kille. De ser potential, och inser sin egen del i att det faktiskt fungerar så här bra! De i sin tur inser att det kommer att komma bakslag, men att de då inte kan ge upp, utan måste fortsätta i samma anda.

Mitt mammahjärta gråter! Men nu av glädje, inte sorg!

Mamma

tisdag 18 maj 2010

Liten och kaxig

Jag glatt: Titta! Såpbubblor. Det köper vi!
Lillebror kastar ett öga, suckar, vänder på klacken och säger:
Men mamma...såpbubblor är såååååå 5 år sen!!

:)

Att vara trött

Trött!
Hur blir du när du blir trött? Sur? Grinig? Lättirriterad?
Det blir jag i alla fall.Ofta kan jag också säga att jag är trött, så reta mig inte för guds skull!!!

Tänk då om du har låg impulskontroll, är hyperaktiv, dålig uthållighet och svårt att fokusera på det andra vill att du ska göra...Till detta har du svårt att utrycka hur du känner, och hur du vill att saker ska ske.
Och så blir du trött. Utan att kunna säga det. För du vet inte hur du ska tolka känslan. Eller så kan du säga att du är trött. Men du kan inte hantera den känslan.

Skulle du tro att det blir kaos?

Jag VET att det blir total härdsmälta!

Tänk om alla som jobbade med människor, och barn i synnerhet, skulle inse det här.
Hur jobbigt det kan vara för de med NPF.

Vad många barn som skulle få mindre skäll, och vad många kompisar som skulle få mindre stryk. Vad få utbrott det skulle bli, och hur mycket mer arbetsro det skulle bli för klassen. Alla har att vinna på att lärare och även arbetsgivare har mer kunskap om människor med NPF.

Att öka försåelsen och kunskap måste vara prioritet.
Det ska bli mitt nya mål.

Mamma