Igår hade lillebror en jobbig dag. Jag blir så irriterad, och lite arg faktiskt, för konflikten skulle kunnat förhindrats tidigare av personalen, så hade det inte blivit en höna av en fjäder...suck!
För andra barn hade detta inte blivit något att skriva om. Andra barn hade kanske käftat lite, och sen hade det varit bra. Andra barn hade kanske blitt lite irriterad, men ändå kunnat se på filmen.
Men har man NPF, i det här fallet ADHD, som lillebror, så är det svårt att kontrollera impulserna när man blir störd, arg eller irriterad. Då behöver man guidning av en förstående vuxen, och stöd i att ta rätt beslut.
Lillebror fick inte det stödet idag. Och han lär sig absolut inget av att skriva under kränkandebehandlingspapper...Förutom möjligen att han ännu en gång har misslyckats, och inte är värd vatten......
På förmiddagen hade det varit lugnt, och lillebror hade lekt och haft kul, men efter lunch skulle man kolla på en film.
Det tar lite tid att få igång filmen, och lillebror som enligt fritidsledaren, varit lite "uppsnurrad" redan från lunchen (kan bero på flera saker. Kanske det var stökigt i matsalen? Kanske han kände sig stressad när han åt? Kanske någon sa något? Kanske var han bara trött?) har lite svårt att komma till ro.
När filmen börjar efter en rätt lång väntan (lillebror har oerhört svårt att bara sitta och vänta), är det ett par stycken som pratar och skrattar lite för högt runt omkring.
Lillebror ber dem vara tyst för han hör inte filmen (lillebror har svårt att koncentrera sig när det är många olika ljud från olika håll).
Killarna blir lika irriterade de och säger att de får prata så mycket de vill, och pratar såklart ännu lite högre för att retas.
Lillebror ber dem då hålla käften.....(onödigt av honom! Men här hade det kunnat stanna, om han fått rätt hjälp i konflikten, genom att tex en fröken sagt ifrån till lillebror, och bett killarna som pratade att vara lite tystare, alternativt gå till ett annat rum om man inte var intresserad av att titta...MEN...fröken, som sitter intill lillebror, gör ingenting...inget av värde i stunden i alla fall..........).
I det här läget tänder ju en av de andra killarna också till, och kille A säger att så får man inte säga till honom (och det är ju riktigt), varpå lillebror upprepar håll käften flera gånger.
Nu rycker kille A´s storebror, kille B, (klasskompis med lillebror) in och blir grundligt arg, och hoppar in i bråket för att lillebror säger håll käften till hans lillebror....
Lillebror och kille B börjar då bråka muntligt, och till slut ger lillebror kille B en örfil...och sen är circusen igång dem 3 emellan, med slagsmål, spottloskor och hårda ord...
Frågade om inte fröken sa ifrån och sa något, men lillebror sa att fröken bryter inte in förren örfilen kommer vinande........
Efter en lång stund, då kille A och hans bror hotat med att gå hem, lillebror inte vill säga förlåt osv blir de ändå sams, och kan fortsätta leka en stund.
Jag blir så ledsen för alla 3 killarna, som vanligtvis är bra kompisar. Detta hade förmodligen inte behövt hända om någon vuxen redan efter lunch:
1. Varit lite snabbare med igångsättning av filmen (just att få igång ett arbete eller något annat som skulle göras, snabbt, var något hans resurs under våren tidigt upptäckte var A och O för att lillebror skulle få bättre arbetsro).
2. klivit in direkt när lillebror bad dem vara tysta, eller åtminstone direkt efter "håll käften"..., styrt upp, bett killarna kompromissa. (K.O.M.P.R.O.M.I.S.S.A!!)
3. Tidigt gjort klart om reglerna (typ att ska man vara där inne och titta på film ska det vara tyst och lugnt, annars kan man gå till ett annat rum och leka).
Då hade det kanske stoppat vid de hårda orden.
Nu blev det istället att skriva under en kränkandebehandlings anmälan...
Så är livet i diagnosland.....:(
Mamma
Förfäran, oro och sorg...
10 år sedan
