Host

Här har vi varit hemma hela veckan. Det började med lillebror som blev förkyld, och som ett brev på posten fick jag en dunderförkylning som satt sig framförallt i bröstet.

Inget har jag orkat, så huset ser bedrövligt ut, men det är inget nytt under solen..hehe..!
Lillebror har inte orkat så mycket heller. Mest TV och dator har det blivit.

Idag skulle han spelat matcher med laget, men då hostan sitter i än så hoppar vi över det. Storebror och pappa är dock iväg på match. Önskar jag orkade åka och hejja, men jag håller tummar här hemma istället.

Nu hoppas jag bara att detta ger med sig, så allt blir som förrut igen.
På måndag är det friluftsdag hela dagen för lillebror. Jag förbereder honom redan. Allt blir jobbigt när han inte vet vad som förväntas, men sist gick det över förväntan för honom (ett par incidenter där fröken fick gå undan en stund med lillebror och göra andra saker), så jag har hopp om att det ska gå bra även denna gång.

Mamma

Värdelöst

Rektorn på lillebrors skola, har beslutat att klassen inte kommer få några extra resurser nästa år (då går de i 3:an). Motiveringen är "att klassen har ju varit så här stökig sen 6-års gruppen".......

Och?

Vad har det med saken att göra?
Och vad har de gjort för att underlätta för lärarna och få klassen att bli mindre stökig?
Jo de har haft en extra resurs (fritidspedagog som gått upp på heltid, och haft liten grupp där bla lillebror fått vara mycket). Det här har ju lett till att det börjar bli bättre. För lillebror är det som natt och dag, och även andra barn har mått bättre i liten grupp, och kunnat koncentrera sig och fått mer gjort under skoldagarna. Det har blivit mindre konflikter också pga detta.

Men nu ska den här resursen tas bort då? Hur kommer det sig?
Finns det bara budgettänk idag?
Från skolnämnden på kommunen säger de att det finns pengar. Rektor bestämmer hur de fördelas. Jag undrar var den här pengen hamnar i stället nu...

Motvind.
Igen.

Mamma

Hur kan krigsrubriker hjälpa en pojke i behov av hjälp?

Sånt här gör mig så arg numer.

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1995103/fick-daliga-betyg-18-aring-hotade-doda-sin-larare

Krigsrubriker. För bara 1-2 år sedan hade jag reagerat med avsky!
Jag hade nog tyckt att: typiskt ouppfostrade ligister, som hatar världen. Bunta ihop dem och sätt dem på en öde ö mitt i världshavet!

Jag vet inget om den här pojkens bakgrund, men jag tycker mig se tecken till NPF här...fast det är ju en tolkning jag gör förståss.

Tack och lov fick jag möta dessa problem genom min egen son. Jag fick äran att lära mig om ADHD på nära håll!!
Jag säger äran, och tack och lov, för min förståelse har ökat så otroligt sen lillebror fick sin diagnos.

urdrag ur artikeln:
"Han beskrivs som intelligent av lärare men också som en person med hetsigt temperament som lätt blir våldsam. 18-åringen har flera gånger tidigare hotat elever och lärare."

Ja här kan jag se många likheter med lillebror. Skillnaden är att lillebror är 8 år..inte 18. En person med ADHD har dålig impulskontroll. Jag undrar vad har skola och föräldrar gjort för att hjälpa den här pojken? Har han fått hjälp med skolämnena? Har han gått på BUP?
Eller har han mest fått skäll, bestraffningar och annan dålig uppmärksamhet från vuxna och kamrater? Allt detta som vi nu vet ger motsatt effekt hos barn med ADHD. Eller explosiva barn (som man kan vara utan diagnos).

"18-åringens svårigheter att fokusera på skolarbetet har också avspeglat sig i betygen."

Nämen så välbekant! Och vad har skolan och föräldrar gjort för att hjälpa honom här? Mindre klasser, annorlunda läxor. Han var ju intelligent...eller...? Då borde betygen bli bättre om han fått adekvat hjälp efter hans nivå!!!!!

"Det är alla lärares fel att jag är underkänd, ska han ha också ha sagt enligt en lärare.
Själv medger 18-åringen att han hotat att döda en lärare. Men hävdar att det aldrig var hans avsikt utan att slå läraren."

Såklart! Har man ADHD har man svårt att se sin egen del i det hela. Och jag är också benägen att hålla med. Det är skolan som skulle sett till att han fått rätt möjligheter i skolan att få godkända betyg!!!
Att han hade som avsikt att slå kan också stämma! ADHD gör ju att man handlar som i härdsmälta. Han ville slå den som kränkte honom med dåliga betyg.

Ofta minns man inte ens att man varit i slagsmål, eller att man sagt fula ord. När man lugnat sig och kommit till insikt kommer ofta ångesten och förtvivlan över sitt beteende. För innerst inne var det inte alls detta man ville, utan att få förståelse över sin frustration inför de dåliga betygen. Men har man inte redskapen att tänka klart, så vill man använda nävarna istället.
Får man då mer skäll, så kommer dåligt självförtroende och ofta ny ilska.

Har den här pojken fått behandling med medicin? Om han fått det, hade han tagit den den här dagen? Vad hade gjorts för att hjälpa den här pojken att förbättra sitt resultat tidigare på terminen? Hade rätt hjälp satts in från början, hade han kanske fått godkännt?

När ska skolan lära sig? När ska föräldrar få rätt hjälp att ge sitt barn rätt stöd. Både hemma och sen i att få skolan att förstå?

Mamma

Oss

Vi måste bli bättre på att vårda oss!
Vi har varit så upptagna med att orka vårda storebror och framförallt lillebror att vi själva hamnat på undantag.

Mycket onödigt tjafs blir det. Detta måste lösas!! Nu!!
För jag vill verkligen ha oss. Vet inte hur jag ska hitta redskapen för att underhålla och reparera bara.....

Mamma

Utvecklingssamtal

Jag har varit på det mest positiva mötet vi någonsin haft sen lillebror började på skolan! Sen dagis faktiskt tror jag!
Den underbara skolpersonalen (jo, de är underbara, nu när de insett att lillebror inte bara är en riktig skitunge, utan faktiskt har vissa problem som han inte kan rå över), hade massor av positiva saker att berätta!

Hur bra det går när han får jobba i liten grupp och få veta schemat i förväg. Och hur ödmjuk han kan vara, och hur inne i sitt arbete han kan vara utan att en vuxen måste sitta tätt intill.
Hur strålande resultat han haft på vissa tester i tex matte som man gjort.
Att han nu skriver 7 meningar i en berättelse, utan att blinka. Tidigare har de kännt sig rätt nöjda om han fått till 3 st på en lektion.

Att lillebror nästan aldrig hamnar i en konflikt sen ca 2,5 veckor tillbaka. Och att om han gör det så väljer han ett bra alternativ, tex gå därifrån istället för att fortsätta med bråk eller hämnas i timmar!

Hur trevliga samtal de kan ha under tex en lunchrast. Hur jobbigt de märkt att det är för honom att äta i matsalen, och hur mycket lugnare han blir om de går undan och äter tex i klassrummet.

Att bakom allt jobbigt runt lillebror så fanns det faktiskt en riktigt smart och rolig liten kille. De ser potential, och inser sin egen del i att det faktiskt fungerar så här bra! De i sin tur inser att det kommer att komma bakslag, men att de då inte kan ge upp, utan måste fortsätta i samma anda.

Mitt mammahjärta gråter! Men nu av glädje, inte sorg!

Mamma

Liten och kaxig

Jag glatt: Titta! Såpbubblor. Det köper vi!
Lillebror kastar ett öga, suckar, vänder på klacken och säger:
Men mamma...såpbubblor är såååååå 5 år sen!!

:)

Att vara trött

Trött!
Hur blir du när du blir trött? Sur? Grinig? Lättirriterad?
Det blir jag i alla fall.Ofta kan jag också säga att jag är trött, så reta mig inte för guds skull!!!

Tänk då om du har låg impulskontroll, är hyperaktiv, dålig uthållighet och svårt att fokusera på det andra vill att du ska göra...Till detta har du svårt att utrycka hur du känner, och hur du vill att saker ska ske.
Och så blir du trött. Utan att kunna säga det. För du vet inte hur du ska tolka känslan. Eller så kan du säga att du är trött. Men du kan inte hantera den känslan.

Skulle du tro att det blir kaos?

Jag VET att det blir total härdsmälta!

Tänk om alla som jobbade med människor, och barn i synnerhet, skulle inse det här.
Hur jobbigt det kan vara för de med NPF.

Vad många barn som skulle få mindre skäll, och vad många kompisar som skulle få mindre stryk. Vad få utbrott det skulle bli, och hur mycket mer arbetsro det skulle bli för klassen. Alla har att vinna på att lärare och även arbetsgivare har mer kunskap om människor med NPF.

Att öka försåelsen och kunskap måste vara prioritet.
Det ska bli mitt nya mål.

Mamma

Jävla piss!

Mitt jobb har varit ett riktigt drömjobb! Själva arbetsuppgifterna har väl varit sådär kul, men kollegor och de man möter i jobbet har varit guld!

Så mycket skoj vi haft. Både på och utanför arbetstid.
Vi på min avdelning, har fått mycket beröm, både internt och externt. Vi har varit chefens stolthet. Något han fått mycket positiv feedback för.

Med jämna mellanrum har vi fått utökade arbetsuppgifter. Det har varit roligt, även om det varit lite gruvsamt och orligt innan. Vi har alltid löst alla problem och lyckats vända det mesta til nått positivt.
Oftast har vi blivit fler på avdelningen pga detta, och de har snabbt kommit in i jargongen och gemenskapen.
Vi har varit ett sammansvetsat gäng och haft så skoj på jobbet!

Så i år fick vi ytterligare arbetsuppgifter. Vi fick ett helt nytt företag som vi skulle sköta sysslorna åt. Och nu började helvetet.
Sedan i januari har vi fått klagomål i stort sett varje dag. Kommer det inte från nya företagets anvariga, så kommer det från de kunder vi kommer i kontakt med.
Själva ser de inte sina egna brister. Fakta är att om de skötte sitt jobb som de skulle, så skulle deras kunder också vara nöjda och glada.

Jag är piss less på detta klagomål. Vi kontrolleras från höger och vänster om vi gör vårt jobb. Allt hackas det på, men ingen kontrollerar att de sköter sitt.

Vi har fått försämrade arbettider också. Inga stora saker egentligen, men i kombination med allt gnäll och minskad arbetslust, samt allt kring lillebror, så gör de där tiderna (som är var 6:e vecka) att allt känns skit!
Dessutom måste vi jobba heldag dag före helgdag, för att detta företag har öppet då. Att de vi är anställda av stänger vid 14 tas ingen hänsyn till....suck!
Men allt detta kan man leva med. Det känns inget kul, men det går.

Men nu kom droppen! Nu kom ett förslag på ytterligare försämring i schemat.
Vi sa att vi vägrade, men det ser ut som vi blir tvugna att gå med på det.....

Jag orkar inte denna negativa känsla som jobbet numer ger en.
Aldrig tidigare har jag haft problem med magen, men efter jul har jag fått magkatarr, och känner obehag inför att jobba.

Visst har situationen med lillebror och hans utbrott del i det, men tidigare har jobbet varit en slags frizon, där jag hämtat kraft.
Nu är jobbet det onda, eftersom det blitt lugnare med lillebrors utbrott. Reaktionen kommer i efterhand kanske?

Usch i alla fall!! Var tvungen att skriva av mig lite.

Mamma

Om det ofattbara fruktansvärda händer...

Min mardröm är att detta ska hända med lillebror.
Att medicinen ska sluta fungera. Att lillebror, i sin frustration och brist på impulskontroll, ska skada någon i sin omgivning allvarligt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7107165.ab

Lillebror är 8 år och när han fått sina utbrott på skolan, har personalen fått både slag och spott på sig. Ibland har det varit rivsår och nypmärken.

De unga pojkar som mördat sina flickvänner senaste åren, har i nästan samtliga fall haft "en psykisk störning". I något fall såg jag att det var ADHD det rörde sig om.
Trösten i detta elände är att dessa pojkar inte fått hjälp för detta. Det har fram till brottet begåtts varit ett oupptäckt handikapp.
Lillebror får hjälp. Och kärlek.

Jag måste tro att det ska räcka. Lillebror har ju ett gott hjärta bakom diagnosen.

Men dessa killar beskrivs ju också som snälla och rara, men med ett hett temprament när de blivit provocerade.

Ångesten finns där. Oron kommer aldrig släppa.

Mamma

Råd- inte alltid goda

Läser en del bloggar som handlar om familjer där någon har ADHD/ADD/Aspergers.
Nästan samtliga har fått så många "goda råd" från omgivningen. Råd som passar de flesta barn. Men inte barn med NPF.

Jag måste säga att jag själv tillhört den här skaran som kommit med klämkäcka råd till barn med, som jag tyckte då, "ouppfostrade och bortskämda ungar"....
Idag skäms jag. Jag tröstar mig med att jag inte visste bättre som ung och nybliven mamma vid 22 års ålder.
Tack och lov har unga idag bättre kunskap många gånger, än vad jag hade då.
Nu talas det om de här funktionshindren på ett annat sätt. Själv hade jag inte hört talas om dem så ingående.

Hoppas och tror att det om ytterligare 10 år, ska finnas så stor kunskap och forskning i ämnet, att det är självklart på förskolor och skolor att man jobbar hårt för att underlätta för dessa barn. Rektorer ska få högre tilldelning just för att hjälpa till med resurser och utbildning. Jag måste verkligen tro på det!

Mamma

Myshelg

Vi har haft en urmysig helg. Jag och lillebror var hemma själv. Storebror och pappa åkte till stugan.
Lillebror var faktiskt bjuden på kalas på lördagen. Då och då händer det!
Han hade haft jätteskoj, och jag har inte hört något om några problem under kalaset.

Även kvällen blev mysig. Vi kollade på Tv och knaprade popcorn.
Inte en enda tendens till att få ett utbrott på hela dagen. Borstade tänderna när jag bad honom, och pyjamasen tog han på utan att jag behövde påminna!!

Igår krattade vi tillsammans. Eller..jag krattade och lillebror hjälpte till att lyfta upp högarna i skottkärran och köra iväg med allt. Han ägnade också stor koncentration åt att med sekatör klippa av rotskott på vårt körsbärsträd, och sen kleta på trädbalasam på snittytorna. Han klarade detta på ett fantastiskt bra sätt. Blev inte irriterad när det inte gick, och slutförde också arbetet. Vilken prestation:)

När han skulle sopa av altanen gav han dock upp. Det var för tråkigt...Och jag förstår honom så väl!

Vi hann prata om rätt mycket under de timmar det tog. Om varför vi köpte huset, att det var en konstig tanke att storebror var yngre än vad lillebror är nu när vi flyttade in, och att han själv inte ens fanns! Att vi hade ett liv innan lillebror föddes tycker han är märkligt! Vi pratade om varför han nästan inte ringer kompisarna längre. Om varför han inte vill leka med bästisen.
Något vi får ta tag i!

Han önskade också att vi hade mer bär i trädgården. Så snart blir de inköp av jordgubbsplant och smultron! Några pallkragar ska jag fixa till detta.
Ett äppelträd till blir det också. Ett Rödluvan, som får goda röda äpplen om sensommaren.

Mamma

Skräpmat

Donken är väl inte alltid fel?
Vet att kosten är viktig. Speciellt om man har ADHD.
Den ska gärna vara GI. Alltså hålla blodsockernivån jämn.
Helst inte innehålla för mycket socker eller färgämnen.
Som för alla, men som jag säger extra viktigt för barn med hyperaktivitet/koncentrationssvårigheter/explosivitet.

Men när aptiten är nästan nere på 0 pga medicin, och han inte ätit lunch på skolan på en vecka (banan en dag, macka en annan, och idag lite lite fil..). Förra veckan åt han också jättedåligt både på skolan och hemma.

Han äter knappt något till middag heller. Trugade i honom några tuggor igår, samt en drickyougurt och en risifrutti till kvällsfika, så tycker jag att man får önska middag en dag som denna.

En cheeseburgare med strips (happy meal), samt mcflurry har gått i. Tog morötter också, men dem dissade han...

Äntligen ett helt mål mat.
Nyttigt eller ej!

Mamma

En annorlunda vecka

Lillebror har funkat jättebra i skolan denna vecka (har inte hört nått om idag, men jag hoppas att det varit lugnt idag också...).
Han har jobbat hårt, och speciellt matten och temat (rymden) har gått bra.

Det är gympan som varit jobbig. Inga utbrott, men han har varit lite mer orolig och konflikter har det blivit, men han har löst dem tillsammans med sin helt underbara resurs (fritidspedagog, som blivit lite av hans mentor).
Synd att hon slutar nu pga barnledighet......

Kvällarna har varit underbara. Vi har småpratat, han har spelat lite på datorn, varit på träning och vi har läst innan han ska sova.
Han har svårt att somna dock, och det har säkert med medicinen att göra. Vi får höra med BUP hur vi kan lösa det. Han blir ju så trött på morgnarna.
Igår var det nära härdsmälta, men det blev bara en mini...

Nu håller vi tummarna på att allt varit bra idag!

Mamma

Underbara unge

Vilken helg!

Lillebror har visat sig från sin absolut goaste sida. Inga utbrott, om än några stunder då det skulle kunnat bli det.
Men här känner jag nyttan av det man lärde sig i boken "Explosiva Barn". Lägg i korgar.
Korg A för det som är värt ett utbrott (tex hindra från faror för barnet själv, eller andra).
Korg B för sådant man är beredd att kompromissa över.
Korg C för sånt som man kan låta passera.

Vilken skillnad! Tidigare skulle jag inte låtit honom komma ner och äta, när han haft svårt att sova. Vi skulle tagit en rejäl fight istället för att "statuera exempel". Dvs "man får inte alltid sin vilja igenom, speciellt eftersom han åt kvällsfika ca 15 min innan han gick upp, så han kan omöjligt vara hungrig. Han vill bara ha uppmärksamhet...."!
Nu lät vi honom äta lite till istället, vilket tog ca 10 minuter, och ca 20 minuter senare sov han som en stock.
Hade vi gjort som vanligt hade vi haft en unge som skrikit och svurit i ca 40 minuter och sen skulle det tagit ytterligare upp till 30 min innan han sov!

Vi skulle heller inte låtit honom spela game boy vid matbordet. Nu lät vi honom ta med det till bordet med orden "när du är klar med just det där du gör nu, så får du lägga bort spelet och äta, kan vi komma överrens om det?".
Det tog ca 1-2 minuter, sen la han bort spelet och åt med oss och vi hade det jättetrevligt vid matbordet.
Tidigare hade vi nästan ryckt av honom spelet, och haft en 30-40 minuter lång kamp vid matbordet för att få honom att äta, bete sig osv....

Där ser man vad viktig VÅRAN flexibilitet och VÅRAN vilja till att lösa en konflikt, är viktig för de här barnen, som har svåigheter inom de här områderna. De som i boken kallas oflexibla och explosiva barn. Det är VI som kan hindra, eller utlösa, ett utbrott.

Allt ligger i våra händer.

Mamma