Jävla piss!

Mitt jobb har varit ett riktigt drömjobb! Själva arbetsuppgifterna har väl varit sådär kul, men kollegor och de man möter i jobbet har varit guld!

Så mycket skoj vi haft. Både på och utanför arbetstid.
Vi på min avdelning, har fått mycket beröm, både internt och externt. Vi har varit chefens stolthet. Något han fått mycket positiv feedback för.

Med jämna mellanrum har vi fått utökade arbetsuppgifter. Det har varit roligt, även om det varit lite gruvsamt och orligt innan. Vi har alltid löst alla problem och lyckats vända det mesta til nått positivt.
Oftast har vi blivit fler på avdelningen pga detta, och de har snabbt kommit in i jargongen och gemenskapen.
Vi har varit ett sammansvetsat gäng och haft så skoj på jobbet!

Så i år fick vi ytterligare arbetsuppgifter. Vi fick ett helt nytt företag som vi skulle sköta sysslorna åt. Och nu började helvetet.
Sedan i januari har vi fått klagomål i stort sett varje dag. Kommer det inte från nya företagets anvariga, så kommer det från de kunder vi kommer i kontakt med.
Själva ser de inte sina egna brister. Fakta är att om de skötte sitt jobb som de skulle, så skulle deras kunder också vara nöjda och glada.

Jag är piss less på detta klagomål. Vi kontrolleras från höger och vänster om vi gör vårt jobb. Allt hackas det på, men ingen kontrollerar att de sköter sitt.

Vi har fått försämrade arbettider också. Inga stora saker egentligen, men i kombination med allt gnäll och minskad arbetslust, samt allt kring lillebror, så gör de där tiderna (som är var 6:e vecka) att allt känns skit!
Dessutom måste vi jobba heldag dag före helgdag, för att detta företag har öppet då. Att de vi är anställda av stänger vid 14 tas ingen hänsyn till....suck!
Men allt detta kan man leva med. Det känns inget kul, men det går.

Men nu kom droppen! Nu kom ett förslag på ytterligare försämring i schemat.
Vi sa att vi vägrade, men det ser ut som vi blir tvugna att gå med på det.....

Jag orkar inte denna negativa känsla som jobbet numer ger en.
Aldrig tidigare har jag haft problem med magen, men efter jul har jag fått magkatarr, och känner obehag inför att jobba.

Visst har situationen med lillebror och hans utbrott del i det, men tidigare har jobbet varit en slags frizon, där jag hämtat kraft.
Nu är jobbet det onda, eftersom det blitt lugnare med lillebrors utbrott. Reaktionen kommer i efterhand kanske?

Usch i alla fall!! Var tvungen att skriva av mig lite.

Mamma