"ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då."

"Ingen Soldat"- Lars Winnerbäck

måndag 2 augusti 2010

Snart slut på sommaren

En månad har gått sedan sist. En månad av semester där vardagen inte är som vanligt.

Lillebror har haft en upp och ner sommar. Vissa dagar har flutit på bra, och bjudit på många glada och trevliga stunder. Lillebror är verkligen djurkär och när vi var hundvakt i några dagar var hans lycka fullständig!

Vi måste nog fundera på om vi inte ska ha hund ändå....

Andra dagar har det varit kaos, med små utbrott, trots och många tårar.

Normalt tar han 30 mg Ritalin på morgonen, och då klarar han skoldagen väldigt bra. Kvällarna har flutit på, då det är skolan och inte hemma som varit problemet.

I sommar har problemen flyttat hem. När Ritalinet börjar gå ur kroppen på eftermiddagen, kommer humöret, trotset, de fula orden, och en rent ut sagt elak liten pojke fram. Vi lärde oss tidigt att fylla på med ännu en tablett strax innan den första går ur, och då har han mått bra ända tills ytterligare 7-8 timmar gått.

Vi har såklart gjort någon sak varje dag som han gillar. På sommaren ska man ha roligt. Tex skjuta med luftgevär eller pilbåge, fiska, åka och bada, spela spel, hålla på med fotbollen med storebror och liknande. Trots detta har han oerhört svårt att aktivera sig själv.

Vi är nog inte heller mer än människor, för man orkar inte aktivera hela tiden, så en hel del TV spel och data har det fått bli också.

Nackdelen med att fylla på med medicinen, är att vi vissa dagar sovit fram till ca 9.30-10.00, tabletten ges ju då så pass sent att den inte går ur förren ca 17-18. Att då fylla på med ännu en, innebär ju att verkan av den inte går ur förren vid 1 på natten, vilket gör att lillebror inte somnar förren vid 2.....

De morgnar vi startat runt 8, har han hunnit fylla på lite tidigare och tabletten räckt till ca 22. Men då har han ändå haft svårt att somna och nästan samtliga utbrott kommer också kring tandborstning, kvällsfika att hinna läsa minst 45 minuter varje kväll osv.

Det känns nu som att vi måste prata med läkaren om vi ska öka dosen redan från morgonen. Han har ju växt någon cm, och faktiskt ökat i vikt, fast han haft så dålig aptit i perioder. Men då han inte äter på dagen, så är han hungrig på kvällen istället, och då blir det ju oftast lite yogurt eller macka. Inte så nyttigt kanske......

Alternativt får vi se över om han ska börja med Concerta eller kanske något liknande istället, som räcker dygnet runt.

Det här skulle vi behöva börja med snarast, så vi slipper en trist start om 14 dagar när det är fritidsdags igen. Vore bra om vi hunnit ställa in doserna någorlunda innan skolan börjar ytterligare 14 dagar senare.

Just nu tassar vi på tå, och försöker undvika alla irritationsmoment. I lördags hade vi en mindre konflikt rörande om han kunde åka in på stan i trasiga och jätteskitiga byxor eller ej. Jag sa nej, och sen var det fullt liv med fingerpekande, svordommar, slag och tårar.

Ibland kan jag ge mig redan innan, bara för att slippa utbrott (som kan pågå i timmar!), men denna gången gav jag mig inte. Att vara hel och ren är något jag inte ruckar på om vi ska lämna hemmet! Det får han bara acceptera.

Den här gången hade jag hjälp av att han så gärna ville gå på en Eric Saade konsert (gratis nu på storsjöyran!), och att jag kunde kontra med att annars stannade vi hemma. Konserten var inte viktig för mig, utan något jag följde med på för hans skull. Valet var hans.

Det tog ca 30 minuter, sen satt ett par hela och någorlunda rena jeansshors på istället.

Att pappan inte tyckte det var hela värden att gå i skitiga byxor gjorde inte saken lättare att diskutera........suck!

Jag märker dock att det är jobbigt för lillebror att vara i så stora folksamlingar. Han blir virrig och orolig. Vet inte riktigt hur han ska bete sig. Han säger inget, och så länge jag pratar med honom och låtarna, lyfter honom så han ser bättre och klappar takt tillsammans går det jättebra.

Efter ville han få autograf, men Saade skrev inga, och dröjde så länge bakom scen, att lillebror gav upp. Vi åt en korv och sen ville han hem snabbast möjligt.

För att undvika att utbrottet kom i efterhand hemma, så köpte vi en ny bok om havsdjur. Lillebror gillar fiskar, hajar och sjöodjur. Den här är dessutom självlysande, så det var succé!

Kvällen flöt på utan fler missöden.

Måste fråga läkaren också om varför lillebror är sju resor värre nu utan medicin, än han var omedicinerad innan diagnosen? Då var han hyper, men inte trotsig på det här viset hemma. Då var det skolan som fick allt.

Han är ju mycket lugnare än innan medan medicinen verkar, men utan kan han vara...ja.det låter inte kul men...vidrig....hemsk! Däremellan är han en underbar liten kille:)
Kan det ha med att han har fel dos att göra?

Många frågor som måste få ett svar!

Mamma