Olyckskorp

En kollega var till jobbet med sin lilla nyfödda dotter idag. I måndags var en annan kollega hit med sin nyfödde son. Babyboom på jobbet alltså:)

I all glädje över deras småttingar (bådas 3:e barn), så kan jag ändå inte undra:
Vad bjuder framtiden dessa små? Svårigheter? Lättheter (för att citera Malena Larssen)? Diagnos?
Känner mig som en olycksfågel. Innan lillebror fick sin diagnos föll tanken inte ens mig. Då levde jag i min lilla bubbla om att bara andras ungar fick ADHD och andra funktionshinder.
Nu finns tanken där alltid. Ett barn som trotsar på bussen...ADHD? Ett barn som dagdrömmer..ADD? Ett barn som springer som en duracell, men aldrig tar ögonkontakt med någon..Diagnos?

Som att stämpla dem som förmodligen inte är annat än ett helt "normalt" trotsigt barn! Jag tycker det känns fruktansvärt.
Jag tror jag vänder tillbaka till min trygga bubbla. I alla fall i tanken om andra barn:)

Mamma